Sprakforsvaret
   

Svar på rundbrev angående språksituationen vid högskolan

(Följebrevet har sammanförts med svaren på enkäten av redaktionella skäl – anmärkning från webmastern)

Bifogat översänds svar från samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet på ert rundbrev angående språksituationen vid högskolan.

Svaret har formulerats av undertecknad i samråd med dekanus Helena Lindholm Schulz.

Med vänliga hälsningar

Hilda Lennartsson

Hilda Lennartsson

Kanslichef

Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet

Göteborgs universitet

Box 720 Besöksadress: Skanstorget 18

SE 405 30 Göteborg Tel. 031-773 5343   Fax 031-773 1940

 

---------------------------------------------------------------------------------------

RUNDBREV TILL SVERIGES HÖGSKOLOR

1 a) Har er högskola antagit någon lokal språkplan, som avser att reglera förhållandet mellan svenska och engelska på ert lärosäte?

b) Om svaret är ja, vill vi gärna att ni skickar språkplanen till oss (se adress i följebrevet).

c) Om svaret är nej, planerar ni att initiera ett arbete med en språkplan?

Det antogs en språkpolicy i våras vid Göteborgs universitet. Hänvisning till rektors kansli.

2. Anser ni att er högskola, liksom övriga högskolor i Sverige, har ett ansvar för att slå vakt om och utveckla svenskan som vetenskapligt språk?

Ja, vi har ett ansvar som måste vägas mot ansvaret att kommunicera med det internationella vetenskapssamhället på bästa sätt.

3. Vissa högskolor i Norden har slagit fast att landets huvudspråk också är huvudspråk på högskolan i fråga. I något fall har engelska angivits som andra språk. Anser ni att högskolor i Sverige, exempelvis er egen, bör göra en liknande markering?

Det är svårt att se den uppenbara nyttan med en sådan markering när detta till övervägande delen gäller i praktiken.

4 a) Vilket/-a är arbets- och beslutsspråket/-n (d.v.s. det/de språk, som används inom den inre verksamheten och visavi andra svenska myndigheter) på er högskola? Svenska, engelska eller båda språken? Kan ytterligare språk användas? Svenska enbart.

b) Finns det riktlinjer för vilka språk som kan användas på er webbplats? Nej. Det är dock angeläget och önskvärt att ha viktig information på engelska också. Den riktlinjen gäller vid vår fakultet och håller på att implementeras.

Har ni någon dokumentation på i vilken utsträckning de olika språken används och hur eventuella riktlinjer följs upp?  Nej  Finns det någon sektion, som inte är på svenska utan bara på engelska? Nej

5 a) För er högskola statistik över andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska? Nej b) Om svaret är ja, vill vi gärna ta del av denna statistik (se adress i följebrevet).

6. Anser ni att en central instans, exempelvis Högskoleverket, borde infordra statistik från de svenska högskolorna vad gäller andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska och regelbundet sammanställa denna statistik?

Insamlandet av sådan statistik skulle kunna få en styrande effekt (ju mer på engelska, desto duktigare) – som i så fall måste vara överenskommen.

7. Hur tolkar ni begreppet parallellspråkighet (d.v.s. två eller flera språk används sida vid sida med varandra, exempelvis svenska och engelska) och hur tillämpar ni i så fall denna parallellspråkighet i praktiken? Tillämpas inte egentligen. Fakultetens ambition är snarare att tillhandahålla engelskspråkiga utbildningar på en nivå som tillåter ett internationellt utbyte – och att information finns översatt i tillräcklig grad i samma syfte.

8 a) På vilka nivåer, fakultets-, institutions- eller kursnivå, bestäms det vilket undervisningsspråk som ska användas? Om studenterna önskar undervisning på svenska framför engelska, skall de då garanteras detta?

I allt väsentligt på institutionsnivå, eftersom alla bedömningar av nödvändiga resurser (språkkunniga lärare mm) görs där.

b) Om en kurs vid er högskola startar med en, eller några utländska studenter, som inte kan svenska, kommer då kursen att ges på enbart engelska i fortsättningen (”vid behov”-engelska), eller anordnar ni i stället två kurser, en på svenska och en på engelska?

Det mest sannolika (av resursskäl) vid ett sådant scenario är att särskilt stöd ges till dessa studenter på engelska, medan kursen ges på svenska. Det finns dock exempel på kurser som vid sådana tillfällen givits helt och hållet på engelska.

9. Vilka språkkrav ställs på undervisande personal? Kräver ni att all undervisande personal ska behärska både svenska och engelska? Anställer ni utländska lärare, som bara kan engelska eller ett annat främmande språk? Hur lång tid har dessa på sig att lära sig svenska? Vilken relevans har språkkrav i samband med a) befordring och b) vid lönesättning?

Inga krav på annat än svenska. Utländska lärare förekommer främst som gäster. De avkrävs inte kunskaper i svenska. Språkkrav finns i allmänhet inte vid befordran eller lönesättning.

10. Andelen kurslitteratur på engelska tycks fortsätta att öka på svenska högskolor. Anser ni att det vore befogat att subventionera kompendier och kurslitteratur på svenska, särskilt i ämnen där svenskan förlorar terräng? I vilken utsträckning skulle detta kunna ske lokalt? Fordras det en insats på nationell nivå, exempelvis via statliga insatser?

Vid vår fakultet råder motsatt förhållande: andelen engelsk litteratur borde öka för att de svenska studenterna skall kunna förberedas för internationella kontakter.

11. Har studenter vid er högskola alltid rätt att examineras på svenska (om inte provet avser kunskaper specifikt i engelska eller andra språk), oberoende av vilket språk, t.ex. engelska, som huvudsakligen använts i undervisningen? Ja.

12. Högskoleförordningen från 1978 (då den trädde i kraft) föreskrev att doktorsavhandlingar skulle vara skrivna på svenska, danska, norska, engelska, franska eller tyska (avhandling om ett språkvetenskapligt ämne kunde vara skriven på ytterligare ett annat språk). Denna bestämmelse tog senare bort och frågan delegerades till respektive lärosäte. Enligt Doktorandspegeln 2003 skrevs 78 procent av alla doktorsavhandlingar på engelska.

Anser ni att varje doktorand har rätt att själv välja forskningsspråk, för publicering och kommunikation inom sitt ämne, givet att forskningsresultaten ska kunna utsättas för vederbörlig granskning? Finns det ett behov av fler nordiska vetenskapliga tidskrifter på svenska, danska och norska?

Vid vår fakultet är svenska det dominerande språket i avhandlingarna, vilket leder snarare till motsatt problem. Internationell publicering och kontakt försvåras.

13. I Högskoleförordningen från 1978 infördes en regel att ett ”kortfattat engelskspråkigt referat” skulle tillfogas varje doktorsavhandling. Kravet är numera borttaget, men det är ändå praxis. Vad anser ni om det aktuella förslaget (i) att engelskspråkiga avhandlingar ska förses med en sammanfattning på svenska på 2 – 5 sidor?

Kanske en bra idé för svenskspråkiga författare.

14. Det har föreslagits att man skulle understödja kvalificerade översättningar av avhandlingar på svenska, i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskap, till engelska och eventuellt också andra språk. Hur ställer ni er till detta förslag?

Bra, det stämmer med vår problembild.

15. Anser ni att högskolan skall premiera, eller understödja, att studenter skaffar sig tillräckliga kunskaper i ytterligare ett främmande språk förutom engelska?

Det verkar inte rimligt att högskolan generellt skulle ta på sig den rollen.

16. Vilket inflytande har forskningsråden, direkt eller indirekt, på de språkval som görs vid er högskola? Vad anser ni om den praxis, som vissa forskningsråd utvecklat, nämligen att forskningsansökningar enbart ska skrivas på engelska, även om merparten av forskningsarbetet kommer att ske på svenska?

Övervägandena bakom har sannolikt att göra med möjligheterna till internationell kontakt, vilket måste bejakas.

17. Det har hävdats att rangordningskriterier (där institutioners och universitets verksamhet rangordnas efter publicerings- och citeringsfrekvenser) kan missgynna vissa typer av publikationer (exempelvis monografier) och publikationer på andra språk än engelska. Om så är fallet, hur skulle då er högskola kunna verka för mer balanserade kriterier så att publicering på svenska eller andra språk, där detta språkval är lämpligt, anses lika meriterande som publicering på engelska? Hur skall i sammanhanget förmågan att förmedla vetenskapliga rön och resultat till det omgivande samhället värderas?

Det verkar vara en omöjlig ekvation. Man skulle kunna hamna i en ”språkdjungel” liknande den som råder inom EU, där alla språk har lika värde i alla sammanhang. Risken är stor att det skulle vara kontraproduktivt. Den enklaste vägen tycks trots allt vara översättning till engelska.

18. Anser ni att det vore önskvärt att det antogs en nationell språkpolitik för högskolan, eller att Högskoleförordningen innehöll mer precisa regler i detta avseende? Eller föredrar ni det nuvarande systemet, som innebär att varje enskild högskola har att utforma en konkret språkpolitik?  

Språkpolitik utformas säkerligen bäst på högskolenivå och inte på nationell nivå.

 

i  Detta har antagits av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.