Sprakforsvaret
   

Svar till Jan-Olof Selén och Åke Magnusson, Sjöfartsverket

Hej igen!

Tack för svaret men jag fick inte svar på min huvudfråga. Jag undrar om det nordiska samarbetet leder till samma förändring i våra nordiska grannländers sjökort och/eller även i andra länder? Jag kontaktade finländska myndigheter i frågan och där fanns, enligt uppgift, inga liknande planer. I svaret på mitt förra brev skriver du dessutom i första meningen på sidan 2 att ”För Sveriges del innebär detta bl. a. översättning av svenska texter till engelska”. Detta tolkar jag som att det nordiska samarbetet har lett till olika förändringar i de nordiska ländernas sjökort. Om så är fallet undrar jag hur det kan komma sig att denna förändring genomförs i Sverige men inte i våra grannländer.

När det gäller de svenska sjökorten undrar jag även hur de nu faktiskt kommer att se ut jämfört med förut. Du skriver ”Förutom användningen av engelska medger standarden att det nationella språket används”. Enligt mig borde detta rimligen leda till full parallellspråkighet i sjökorten och då rimligen med svenska först för att markera att det är ett svensk sjökort. Nu verkar det emellertid som att viss svensk information tas bort och ersätts med engelsk. Detta är inte bra! Om ni (Sjöfartsverket) ger upp svenskan till förmån för engelska, leder detta på sikt till att svenskan (som ju även är ert modersmål) försvinner som vårt samhällsbärande språk. Svenskan naggas nämligen i kanten både här och där i dessa dagar. När det gäller språk kan man inte endast tänka rationellt och ekonomiskt. Det finns stora värden i det egna språket som inte kan mätas i pengar. Försvinner det egna språket, så försvinner även den egna kulturen. Språket är den yttersta kulturbäraren och även en viktig identitetsmarkör

Jag tänker återigen på FN:s deklaration, där det står att läsa att ingen skall missgynnas p g a sitt språk samt den (med största sannolikhet) kommande språklagen som slår fast att svenska är landets huvudspråk och att språket ska kunna användas i alla situationer. Sjöfartsverkets ”reform” rimmar illa både med FN-deklarationen och den kommande språklagens intentioner.

Visserligen finansieras Sjöfartsverkets verksamhet endast med en knapp tiondel av statliga medel. Sjöfartsverket har dock i egenskap av att vara myndighet, fått mandat av regering och riksdag att ta ut avgifter som finansierar merparten av verksamheten. Mot bakgrund av detta anser jag som medborgare att Sjöfartsverket rimligen borde tillhandahålla fullständigt svenskspråkigt material. Om behov av internationella (engelskspråkiga) versioner av sjökort finns, så borde det kunna produceras parallella versioner om man inte kan upprätthålla full parallellspråkighet i sjökorten.

Vidare fick jag av dig uppgiften att en omfattande övergång skulle ha skett till engelska i svenska sjökort redan på tidigt 70-tal. Jag tittade häromdagen i egna äldre sjökort, från 1979-80. På dessa står så gott som all information på svenska. 

Avslutningsvis och apropå esperanto. Det vore faktiskt ingen dum idé att använda detta språk vid all internationell kommunikation. Det är ju ett internationellt andraspråk som ingen har fördelen av att ha som modersmål. Neutralt, rättvist och bra m a o. Jag är medveten om att vägen dit är lång (om det någonsin sker) men det bästa vore enligt mig ett neutralt världsspråk. Nu har de engelsktalande gratis vad alla andra måste skaffa sig i andra hand och likväl inte (i vart fall sällan) lär sig att behärska fullt ut.

Med vänlig hälsning och önskan om ett klargörande svar.

Per-Owe Albinsson