Sprakforsvaret
   

Brev till SL angående engelskspråkiga utrop i tunnelbanan

 

SL

Att: Jenni Almgren

Jag skrev till dig i början av hösten med anledning av införandet av engelskspråkiga utrop i tunnelbanan. Jag var i brevet kritisk till utropen, eftersom jag för det första anser att de är onödiga då det inte kan vara särskilt svårt att förstå att ”nästa” innebär detsamma som ”next stop”. För det andra ansåg/anser jag att det blir för mycket information att lyssna till i tunnelbanan då utropen sker på fler språk än svenska. Allt ”prat” mellan stationerna blir störande. Jag ifrågasatte samt ifrågasätter fortfarande  dessutom att ni från SL:s sida så snabbt ändrade er vad gäller utropens ”giltighetstid”. Från att först ha varit ett försök under sommaren så permanentades utropen redan till hösten. Detta betyder att ni från SL:s sida i praktiken behandlar engelska som ett officiellt språk i Sverige, vilket språket inte är. Utropen är dessutom orättvisa då inte alla turister behärskar engelska.

I ditt svarsbrev angav du att skälen till att utropen så snabbt permanentades var att undersökningar från er sida visat att de har blivit populära. Då jag själv är av motsatt åsikt vill jag härmed göra dig uppmärksam på att denna popularitet långt ifrån återfinns i alla läger. De flesta jag har talat med personligen anser att utropen är onödiga. Vissa anser dessutom att det är näst intill löjeväckande med denna ”svengelskspråkiga” information. Vidare vill jag genom dokumenten nedan påvisa att det finns undersökningar samt åsiktsyttringar som står i bjärt kontrast till den positiva bild som du målade upp i ditt förra brev.

"Utländska turister om t-banan: "Onödigt med engelska utrop"

"Näxt Ståpp"

"Engelska i t-banan upprör"

Det är bra att SL satsar på att vara serviceinriktade. Det gäller dock att inse när denna välvilja går till överdrift. De turister som mot förmodan inte vill eller kan lära sig att förstå några grundläggande fraser på svenska, kan redan i dagsläget lugnt ta del av den engelskspråkiga skriftliga information som sedan tidigare finns i tunnelbanevagnarna, d v s de turister som behärska engelska! Min summering blir således följande: Satsa pengarna på viktigare saker än ensidig anglifiering. En utökad satsning på en förbättrad mångspråkig turistservice är ett exempel. De konstguidningar som har anordnats i T-banan har mig veterligen, förutom på svenska, hittills endast givits på engelska. Detta trots att de största turistgrupperna utgörs av nordbor samt tyskar, de sistnämndas språk talas av nära 100 miljoner människor – och då räknar jag bara antalet modermålstalare! Andra växande turistgrupper, t e x ryssar och kineser, är ofta allt annat än duktiga i engelska. Således missas många viktiga turistgrupper genom den ensidiga fokuseringen på engelska. Vardagsfraser i tunnelbanan kan vi dock både utgå ifrån samt kräva att turisterna lär sig!

Med anledning av ovanstående vore det intressant att höra om du fortfarande är lika övertygad om det förträffliga med de svengelska stationsutropen.

Med vänliga hälsningar

Per-Owe Albinsson

2009-01-07