Sprakforsvaret
   

Brev till SIL International om internationell språkkod för älvdalskan

ISO 639-3 RA

SIL International

7500 W. Camp Wisdom Rd.

Dallas, TX 75236

United States of America

Referens:  Change request number 2015-046 “Övdalian”

Språkförsvarets styrelse stöder Mats Blakstads ansökan, som också undertecknats av nio språkvetare, om en internationell språkkod för älvdalskan.  Anna Westerberg, som företräder myndigheten Institutet för språk och folkminnen i Sverige, har däremot motsatt sig denna ansökan. Språkförsvarets styrelse är i princip överens med Henrik Rosenkvists och Guus Kroonens kritik av Anna Westerbergs ståndpunkter. I det följande utvecklar vi vårt ställningstagande.

1. Anna Westerberg skriver:

”Älvdalska is traditionally regarded as a Swedish dialect, because it is spoken in Sweden and closely related to all other Scandinavian vernaculars. If it had been spoken in Norway, it would have been looked upon as a Norwegian dialect. While the traditional dialects are naturally developed from Old Scandinavian, modern standard Swedish and Norwegian (Dano-Norwegian and New Norwegian) are constructions resulting from official language cultivation.” i

Det är sant att älvdalskan liksom standardsvenska och standardnorska (bokmål och nynorska) utgår från fornnordiskan liksom isländskan och färöiskan. De senare räknas som bekant som egna språk. Enligt ett Swadeshtest som genomfört av lingvisten Östen Dahl befinner sig älvdalskan lika långt från rikssvenskan som isländskan, samtidigt som älvdalskan och isländskan befinner sig lika långt från varandra. Resonemanget om norsk språkpolitik är rent hypotetiskt.  Enligt språkvetare som vi har konsulterat, finns det ingen språkvarietet i Norge, som utgår från fornnordiskan och som befinner sig lika långt från standardnorskan som älvdalskan från standardsvenskan. Det föreligger heller ingen ansökan hos norska myndigheter att en norsk varietets officiella status ska ändras från dialekt till landsdelspråk. Även om så vore fallet, är det ett irrelevant argument från en vetenskaplig utgångspunkt. Varje språkvarietet måste bli föremål för en självständig undersökning.

2. Anna Westerberg skriver:

”According to information given by the Government Offices, there is currently no dialogue going on about the status of Älvdalska. On the part of the Swedish Government, the case is closed.”ii

Anna Westerberg går händelserna i förväg. Regeringen har aldrig officiellt deklarerat att fallet är permanent avskrivet. Det vore en märklig inställning med tanke på att Europarådet de senaste åren fortlöpande har uppmanat Sveriges regering vid tillsynsomgångarna, förmodligen fem till antalet, att ompröva älvdalskan ställning eller åtminstone låta en oberoende forskargrupp att utreda frågan. Dessutom finns det ingen anledning att tro att Sveriges regering skulle fortsätta att slå dövörat till om opinionen för en förändring av älvdalskans status växer, vilket idag är fallet. Vem kunde 2005 ana att en enhällig riksdag 2009 skulle slå fast svenskans ställning som Sveriges huvudspråk?

3. Anna Westerberg skriver:

”Most linguists in the world are not familiar with Älvdalska. In fact, the intense academic focus on Älvdalska in recent years has been limited to a few linguists at a few universities in Scandinavia.”iii

De flesta lingvister i världen är bara förtrogna med ett fåtal språk; det finns ingen lingvist som är förtrogen med alla språk i världen. Få lingvister i världen känner till fenomenet diskontinuerliga nominalfraser i fornisländskan. Men skulle detta faktum ha några som helst konsekvenser för fornisländskans status? Den internationella konferensen om älvdalskan i Köpenhamn den 7 – 8 maj i år gav upphov till betydande uppmärksamhet kring älvdalskan såväl inom som utom Norden – se också denna förteckning www.språkförsvaret.se/sf/index.php . Den omfattande publikationen ”Studies in Övdalian Morphology and syntax” – www.jbe-platform.com/content/books/9789027269133   – utgiven av John Benjamin-förlaget 2015 – har beställts av inte mindre än 3 000 universitetsbibliotek i världen. Det finns uppskattningsvis 16 000 till 18 000 universitet i världen.

4. Anna Westerberg skriver:

”Anyone with some insights into the subject matter would agree that Älvdalska is very different from standard Swedish. However, this could be said about many other Swedish dialects too.” iv

Och vidare:

“If you take a broader perspective on Älvdalska, you will discover that most of its grammatical features are also found elsewhere, not only in neighbouring areas but also in northern Sweden and parts of Finland where Swedish is traditionally spoken.”v

Anna Westerberg påstår att många andra dialekter också skiljer sig mycket från standardsvenskan. Men skiljer de sig lika mycket – eller mer – från standardsvenskan som älvdalskan gör? I så fall borde Anna Westerberg åberopa en Swadesh-undersökning, som visar detta. Den avgörande frågan i detta sammanhang är om samtliga språkdrag, som skiljer älvdalskan från standardsvenskan, också återfinns i någon annan språkvarietet i det svenskspråkiga området i Sverige och Finland. Anna Westerberg medger i själva verket att så inte är fallet.  Finns till exempel nasala vokaler i någon annan språkvarietet i Norden? Fenomenet har till och med försvunnit i isländskan.

Älvdalskans ljudsystem, grammatik, syntax och ordförråd har behandlats i en rad avhandlingar, uppsatser, artiklar, föredrag och riksdagsmotioner – se förteckning i slutet av detta brev. Skillnaderna mellan älvdalska och rikssvenska är systemskillnader. Vi anser att bevisen är överväldigande för att älvdalskan skiljer sig så mycket från standardsvenskan att den måste karakteriseras som ett eget språk.

5. Anna Westerberg skriver avslutningsvis:

”The supporters of this application choose to disregard the fact there are still many traditional Swedish dialects that are very different from Standard Swedish and therefore regarded as separate languages by their speakers. In my opinion, the idea of proclaiming Älvdalska to be more important than all the others is deeply problematic…”vi

Anna Westerberg tycks förfäkta någon slags dialekternas jantelag, när hon påstår att man inte ska proklamera älvdalska som viktigare än någon annan språkvarietet i Sverige. Faktum är att älvdalska troligtvis är den näst mest undersökta och kodifierade språkvarieteten, som utgår från fornnordiskan,  i Sverige efter standardsvenskan. Det finns ett lokalt språkråd i Älvdalen, som har bidragit till att standardisera älvdalskan; det finns grammatikor,  ordböcker och en standardiserad ortografi, anpassad till älvdalskans ljudsystem. Det har utgivits såväl böcker på älvdalska som undervisningsmaterial om älvdalska på universitetsnivå. Det förekommer undervisning på älvdalska i såväl grundskolor i Älvdalen kommun som på universitetsnivå.

Älvdalska, som har runt 2 500 talare, har ett mycket starkt lokalt stöd. Ulum Dalska (Föreningen för älvdalskans bevarande), som bildades 1984, är Sveriges förmodligen största språkförening med närmare 2 000 medlemmar; Facebookgruppen har nästan 3000 medlemmar, där de flesta medlemmar skriver på älvdalska. Älvdalens kommun, som stödjer älvdalskan, har drygt 7 000 invånare. De nordligaste socknarna, Särna och Idre, tillhör dock inte det älvdalska språkområdet. Sist men inte minst: det finns ett stort intresse bland språkforskare både nationellt och internationellt för detta unika språk.

Vi förstår inte varför det skulle vara ”djupt problematiskt” att ge älvdalskan status av landsdelsspråk. Det som förmodligen spökar i bakgrunden är farhågorna om att ett sådant beslut kommer att leda till en dominoeffekt. Det föresvävar kanske Anna Westerberg att en rad företrädare för olika dialekter i Sverige kommer att ställa sig i kö och propsa på att deras dialekter skall bli erkända som landsdels- eller minoritetsspråk.  Dessa farhågor är mycket överdrivna. Det överväldigande flertalet dialekter i Sverige är övergångsdialekter; ytterst få befinner sig i ytterändan av ett dialektkontinuum och kan påvisa samma språkliga avstånd från standardsvenskan som älvdalskan. Älvdalskan uppvisar alltså systematiska skillnader på alla nivåer gentemot rikssvenskan.  Det stora flertalet dialekttalare nöjer sig med att fortsätta att använda sin dialekt på ort och ställe. De vill helt enkelt inte lägga ner tid och resurser för att upphöja den egna dialekten till status av minoritetsspråk, vilket i princip förutsätter att det utvecklas ett eget skriftspråk, grammatikor och ordböcker. Detta har emellertid älvdalingarna varit beredda att göra, vilket säger en hel del om deras språkliga självkänsla.

Det finns redan en rad liknande minoritets- eller landsdelsspråk i Europa, vilkas status har ändrats de senaste decennierna. Det gäller aranesiska (c:a 4700 talare) i Spanien, kasjubiska (c:a 108 000 talare) i Polen, korniska (c:a 500 talare) i Storbritannien, skotsk engelska i Skottland, och rusinska/rutenska (c:a 23 000 talare) i Serbien och Slovakien. Det italienska parlamentet antog en lag 1999, som erkände tolv minoritetsspråk. Av dessa utgår frankoprovensalska, franska, friuliska, katalanska, ladinska, occitanska och sardiska – liksom italienskan – från latinet på samma sätt som standardsvenskan och älvdalskan utgår från fornnordiskan. Detta har oss veterligt inte lett till en formlig anstormning av ansökningar från dialekttalare, som vill ändra på sin egen språkvarietets status i de nämnda länderna.

Enligt vår uppfattning kan frågan om en språkvarietet skall erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk gentemot standardsvenskan i Sverige bara avgöras från fall till fall. Två kriterier bör vara uppfyllda; dels måste språkvarieteten vara oförståelig för en användare av standarsvenska och dels måste språkvarieteten bäras upp av sådant engagemang av brukarna att det finns en rimlig chans att den överlever.

Språkförsvarets styrelse

Genom

Christer Janson/Per-Åke Lindblom/Arne Rubensson

Anmärkning: Språkförsvaret är en gräsrotsorganisation i Sverige, som bildades 2005. Dess målsättning består i att försvara svenska språket, förespråka mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse.

Referenser:

Niclas Malmberg: Klassa älvdalska som minoritetsspråk – motion till riksdagen 7/10 2015 www.språkförsvaret.se/sf/fileadmin/PDF/Motion_Niclas_Malmberg.pdf

Björn Rehnström: Ett historiskt år för älvdalskan - nu börjar språket synas – Dalarnas Tidning 4/9 2015 – www.dt.se/slakt-o-vanner/ett-historiskt-ar-for-alvdalskan-nu-borjar-spraket-synas

Bo Löfvendahl: Övdaln i mett järta, ig will fo kwedum um dig – Svenska Dagbladet 23/8 2015 – www.svd.se/ovdaln-i-mett-jarta-ig-will-fo-kweda-um-dig

Språkförsvaret styrelse: Gör älvdalska till ett landsdelsspråk – 16/8 2015 – www.språkförsvaret.se/sf/

Studies in Övdalian Morphology and Syntax – förlaget John Benjamin hösten 2015 – www.jbe-platform.com/content/books/9789027269133 www.jbe-platform.com/content/books/9789027269133

Reidun J. Samuelsen: Når Sofia blir prinsesse, håper hjembygda på et mirakel – Aftenposten 11/6 2015

www.aftenposten.no/nyheter/uriks/Nar-Sofia-blir-prinsesse_-haper-hjembygda-pa-et-mirakel-8053104.html

Preserve Elfdalian: Sweden´s Secret Forest Language From the Viking-Era – MessageToEagle.com 21/5 2015 – www.messagetoeagle.com/alvdalenrunerna.php

Guus Kroonen: Sweden is fighting to preserve Elfdalian, its historic, lost, forest language – bloggen Quartz 16/5 2015 – qz.com/404526/the-fight-to-preserve-elfdalian-swedens-historic-lost-forest-language/

Vera Illugadóttir: Elfdælska sjaldgæfasta norræna tungumálið –  RÚV Island 10/5 2015 – www.ruv.is/node/897757     

Lise Brix: Isoleret folk i Sverige brugte runer helt op i 1900-tallet – videnskab.dk 6/5 2015 – videnskab.dk/kultur-samfund/isoleret-folk-i-sverige-brugte-runer-helt-op-i-1900-tallet

Andreas Fløistrup: Isoleret nordisk sprog lever langt ude i skoven – DR dk 5/5 2015

www.dr.dk/nyheder/kultur/isoleret-nordisk-sprog-lever-langt-ude-i-skoven

Is Elfdalian an Ancient Norse Dialect? Or language? – Medieval Histories 5/5 2015 – www.medievalhistories.com/elfdalian-an-ancient-norse-dialect/

Synnøve Gjerstad: Midt i de svenske skoger finnes et språk ingen forstår – TV2 Norge 4/5 2015 – www.tv2.no/a/6882306

Viking ‘forest’ language set for Nordic preschool – The Local 4/5 2015 – www.thelocal.se/20150504/viking-forest-language-set-for-nordic-preschool     

Lotte Thorsen: Sprogforskerne fandt en skat i skoven – Politiken 3/5 2015 politiken.dk/kultur/ECE2650274/sprogforskerne-fandt-en-skat-i-skoven/

En språklig guldgruva – ett mänskligt dokument – Dalarnas Tidning 24/4 2015 –       www.dt.se/allmant/dalarna/en-spraklig-guldgruva-ett-manskligt-dokument

Henrik  Rosenkvist, 2015: Evidence for a syntactic Parameter at work in Övdalian. In: New Trends in Nordic and General Linguistics Ed. by Hilpert, Martin / Östman, Jan-Ola / Mertzlufft, Christine / Rießler, Michael / Duke, Janet, 224–238.

Henrik Rosenkvist, 2014: Fyra syntaktiska novationer i älvdalska. Studier i svensk språkhistoria 12. Variation och förändring, sid. 176–187. Maria Bylin, Cecilia Falk & Tomas Riad (red.). Stockholms universitet.

Dorota Melerska: Älvdalskan – mellan språkdöd och revitalisering – 2011

https://repozytorium.amu.edu.pl/bitstream/10593/1054/2/Dorota_Melerska_rozprawa

Hoppet finns kvar för Nordens minsta språk –  Svenska Dagbladet 20/4 2010

www.svd.se/hoppet-finns-kvar-for-nordens-minsta-sprak_4588231

Piotr Garbacz: Word Order in Övdalian – 2010 – www.språkförsvaret.se/sf/fileadmin/PDF/alvdalska.pdf

Henrik Rosenkvist, 2010: Null Referential Subjects in Övdalian. Nordic Journal of Linguistics 33(3), 231–267.?

Östen Dahl m.fl: Älvdalska är ett språk – inte en dialekt – Aftonbladet 8/2 2007

www.aftonbladet.se/debatt/article11053696.ab

Kenneth Johansson: Älvdalska som minoritets- och landsdelsspråk – motion till riksdagen 2006 –

www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/lvdalskan-som-minoritets--ell_GU02K203/

Gunnar Nyström/Yair Sapir: Introduktion till älvdalska – 2005

hkr.diva-portal.org/smash/get/diva2:807822/FULLTEXT16.pdf

Gunnar Nyström: Första konferensen om älvdalska – Uppsala 2005 (med sammanfattningar på engelska)

uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:431173/FULLTEXT03.pdf

Yair Sapir: Elfdalian, the Vernacular of Övdaln – Uppsala 2005 –

web.archive.org/web/20110722160407/http:/www.nordiska.uu.se/arkiv/konferenser/alvdalska/Sapir.pdf

Gunnar Nyström: Övkallmåleð – wen ir eð? – högtidstal på Skansfesten 1994 – www.ulumdalska.se/artiklar/ovkallmaled-wen-ir-ed/

Lars Steensland: Varifrån kommer älvdalskan? (1982) –

www.ulumdalska.se/artiklar/varifran-kommer-alvdalskan/

i ”Älvdalska betraktas traditionellt som en svensk dialekt, eftersom den talas i Sverige och är nära besläktad med andra skandinaviska folkspråk.  Om den hade talats i Norge, skulle den ha betraktats som en norsk dialekt. Medan traditionella dialekter på ett naturligt sätt har utvecklats från fornnordiskan, är den moderna standardsvenskan och norskan (bokmål och nynorska) konstruktioner, ett resultat av officiell språkvård.

ii Enligt information som getts av regeringsorgan, pågår det för närvarande ingen dialog om älvdalskans status. För regeringens vidkommande är fallet avslutat. “

iii De flesta lingvister i världen känner inte till älvdalskan. Faktum är att den intensiva uppmärksamheten på älvdalskan på senare år är begränsad till ett fåtal lingvister vid ett fåtal universitet i Skandinavien.”  

iv Vem som helst med viss insikt i ämnet skulle vara överens om att älvdalskan skiljer sig mycket från standardsvenskan. Detta kan emellertid också sägas om många andra svenska dialekter. ”

vv Om man anlägger ett bredare perspektiv på älvdalskan, kommer man att upptäcka att de flesta av dess grammatiska drag också kan påträffas på andra håll, inte bara i närbelägna områden utan också i norra Sverige och i delar av Finland där svenska traditionellt talas. ”

vi Anhängarna till denna ansökan väljer att bortse från det faktum att det fortfarande finns manga traditionella svenska dialekter som är mycket olika standardsvenskan och därför betraktas som separata språk av deras talare.  Enligt min åsikt är idén att utropa älvdalskan som viktigare än alla de andra djupt problematisk…”

Nätverket Språkförsvaret

www.språkförsvaret.se/sf/

www.sprakforsvaret.se/sf/

E-post: [email protected]

             [email protected]

             info@språkförsvaret.se (kan bara nås av vissa e-postprogram)

Kontaktpersoner:

Christer Janson - tel: 070 3093932

Olle Käll - tel: 026 659188

Per-Åke Lindblom - tel: 08 7602302 –  070 7782302        

Hillo Nordström - tel: 070 5356056

Arne Rubensson - tel: 070 5355501

27/11 2015