Sprakforsvaret
   

Programförklaring för Språkförsvaret


Svenska språket är inte alls självklart längre

I.

Svenska språket, som liksom bland andra danska, färöiska, isländska och norska utgör en fortsättning på - och utveckling av - urnordiskan, har förmodligen talats i minst 2000 år i Sverige. Under denna tid har det påverkats av andra språk, bland annat latin/grekiska, tyska, franska och nu engelska. Dess fortbestånd har dock i grund och botten varit ohotat.

Den språkliga mångfalden i världen och varje språk har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och utgör en brygga bakåt i tiden till familjen, släkten, traditionen och historien. Ett gemensamt språk är också en förutsättning och ett redskap för att fatta gemensamma och demokratiska beslut. Svenska språket är ett sätt att se på livet och verkligheten, en omistlig del av Sveriges historia.

Idag hotas emellertid svenskans överlevnad genom engelskans expansion inom allt fler domäner, inte minst inom skola, högre utbildning och forskning. Detta beror på utvecklingen av satellit-tv, datoriseringen och utvecklingen av Internet, den hegemoniska ställning som anglosaxisk massmedieindustri har lyckats erövra de senaste decennierna och den status som USA har haft som ekonomisk, politisk, militär och kulturell supermakt. Den svenska statsmakten har samtidigt saknat en medveten språkpolitik. Svenska, som är ett av Finlands officiella språk, har inte ens varit lagskyddat i Sverige.

II.

Det viktigaste sättet att bevara ett språk är att det används inom alla samhällsområden. Därvid måste svenskans användning säkerställas inom alla samhällssektorer med hänsyn tagen till de nationella minoritetsspråken och hemspråken. De språkliga rättigheterna och skyldigheterna måste vara klart definierade i lag för att tillförsäkra medborgarna i Sverige rätten att använda det officiella språket i alla sammanhang. Svenska språket har en särställning i och med att det förutsätts vara det gemensamma språket för alla medborgare. Därmed understryks att alla medborgare bör behärska det svenska språket mer eller mindre.

Det allmänna, den s.k. offentliga sektorn, som ytterst finansieras av svenska skattebetalare och vars existens är beroende av politiska beslut i riksdag och regering, har skyldighet att tillse att svenska språket upprätthålls som ett komplett, samhällsbärande språk. Detta gäller förutom riksdag och regering även statschef, departement, ämbetsverk och affärsdrivande verk, domstolar samt övriga statliga myndigheter, landsting och kommunala myndigheter. Det gäller också för alla institutioner, som finansieras med skattemedel: utbildningsväsendet,  företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare eller företag med huvudkontor i Sverige och alla företag, som har upprättat någon form av avtal med svensk myndighet.

Språkanvändningen inom den privata sektorn i övrigt är helt oreglerad. Inom företagsvärlden går man i allt större utsträckning över till att använda engelska i stället för svenska. Det är framförallt privata företag, som genom att använda engelska i tid och otid i reklam i tv, film, på nätet och i andra massmedier bidrar till att höja engelskans status i Sverige och samtidigt undergräva svenskans ställning.  Det effektivaste motmedlet i detta avseende är att höja den språkliga medvetenheten hos det svenska folket och se till att de företag, som använder sig av onödig engelska i offentligheten, förlorar kunder och därmed ekonomiskt på sin språkanvändning.

III.

Språkförsvaret 

- hävdar att svenska språket ska vara Sveriges officiella språk eller nationalspråk. Användningen av svenska språket är en självklar medborgerlig rättighet och ska skyddas i lag.

- anser att inget annat språk än svenska ska vara obligatoriskt i Sverige. Svenska språket ska fungera som det språk som förenar alla svenska medborgare oavsett etnisk härkomst. Svenska språket ska tjänstgöra som det verktyg som får oss att förstå varandra och utveckla gemensamma kunskaper och värderingar.

- anser att rätten att använda sitt nationella minoritetsspråk och sitt hemspråk är ovillkorlig. Ett nationellt minoritetsspråk ska kunna användas som första undervisningsspråk i såväl grund- som gymnasieskola. Ett nationellt minoritetsspråk, som är territoriellt baserat, ska också kunna användas som ömsesidigt kontaktspråk med myndigheterna

- anser att det övergripande målet för språkundervisningen i grund- och gymnasieskolan i Sverige är att alla medborgare förutom svenska skall behärska minst två moderna språk. Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.

- anser att svenska ska vara det obligatoriska huvudspråket i grundskolan och gymnasiet. Undervisningstiden på annat språk än svenska inom offentligt finansierad grund- och gymnasieskola får ej överstiga en tredjedel av den totala undervisningstiden (med undantag för rena språkämnen). Dispens, som innebär parallellspråkighet och som motiveras av pedagogiska skäl, kan ges i områden med stor koncentration av ett visst hemspråk. Dispens kan också ges för språkundervisning av barn, vars föräldrar endast kommer att vistas en på förhand begränsad tid i Sverige.

- försvarar den mellannordiska språkförståelsen och anser att grannspråksundervisningen måste stärkas, särskilt i danska och norska, bl.a. genom att kursplanerna i svenska uttryckligen slår fast att undervisning i danska och norska är obligatorisk fr.o.m. grundskolan. Dessutom anser Språkförsvaret att finlandssvenskan har en viktig roll som brobyggare mellan Finland och Sverige liksom övriga Norden.

- försvarar svenskans ställning som vetenskapligt språk. Språkförsvaret anser att svenskspråkiga studenter på högskolan ska kunna välja mellan svenska och engelska som undervisningsspråk, alltid kunna examineras på svenska och alltid ha rätt att skriva en uppsats eller avhandling på svenska (utom i rena språkämnen) liksom att engelskspråkiga avhandlingar alltid ska förses med sammanfattningar på svenska.

- hävdar att den svenska regeringen konsekvent ska försvara svenska språkets ställning i EU, bl. a genom att dess företrädare använder sig av svenska i alla viktiga sammanhang, och därmed också upprätthåller tolknings- och översättarverksamheten till och från svenska på en hög nivå.

- anser att juridiska avtal, försäkrings- och resevillkor och säkerhetsföreskrifter i Sverige alltid måste finnas på svenska. Endast juridiska avtal på svenska har rättslig verkan.

- hävdar att företag som SVT och Sveriges Radio, vars verksamhet regleras av Sveriges riksdag och regering, liksom TV4 och andra medieföretag, som slutit avtal med den svenska staten, har ett särskilt ansvar för att värna om det svenska språket. Programspråket i SVT, Sveriges Radio och TV4 är normalt svenska, om inte sändning sker på de nationella minoritetsspråken eller hemspråken, eller i undervisningssyfte. Minst en tredjedel av materialet i långfilms- och musikutbudet i SVT, Sveriges Radio och TV4 ska vara på svenska. Högst en tredjedel av samma utbud får sändas på ett och samma främmande språk. Språklig mångfald måste prägla radio- och tv-utbudet.

- förespråkar att översättning av icke-engelskspråkig litteratur till svenska ska främjas.

- hävdar att namngivning på engelska - det må vara företag, offentliga myndigheter, affärer, offentliga byggnader, tv- och radioprogram, idrottsklubbar o.s.v. – undergräver svenska språkets ställning. Detsamma gäller reklaminslag i massmedia helt eller delvis på engelska.

- verkar för att svenskarna i gemen ska uppvärdera sitt eget språk, speciellt i förhållande till engelskan. Svenska språket har samma potential som engelskan i fråga om ordförråd och uttrycksfullhet.

(Antagen på föreningen Nätverket Språkförsvarets årsmöte den 16/4 2011)

 Språkförsvarets stadgar ligger här!