Uppsala 2006-08-15 Dnr 20.9-2352/065

 

Till Nätverket Språkförsvaret

Svar från SLU på

RUNDBREV TILL SVERIGES HÖGSKOLOR

1 a) Har er högskola antagit någon lokal språkplan, som avser att reglera förhållandet mellan svenska och engelska på ert lärosäte?

b) Om svaret är ja, vill vi gärna att ni skickar språkplanen till oss (se adress i följebrevet).

c) Om svaret är nej, planerar ni att initiera ett arbete med en språkplan?

Svar: SLU har inte antagit någon sådan plan och har inte för avsikt att göra det.

2. Anser ni att er högskola, liksom övriga högskolor i Sverige, har ett ansvar för att slå vakt om och utveckla svenskan som vetenskapligt språk?

Svar: Vi anser att vi inte har något sådant ansvar.

3. Vissa högskolor i Norden har slagit fast att landets huvudspråk också är huvudspråk på högskolan i fråga. I något fall har engelska angivits som andra språk. Anser ni att högskolor i Sverige, exempelvis er egen, bör göra en liknande markering?

Svar: Nej

4 a) Vilket/-a är arbets- och beslutsspråket/-n (d.v.s. det/de språk, som används inom den inre verksamheten och visavi andra svenska myndigheter) på er högskola? Svenska, engelska eller båda språken? Kan ytterligare språk användas?

b) Finns det riktlinjer för vilka språk som kan användas på er webbplats? Har ni någon dokumentation på i vilken utsträckning de olika språken används och hur eventuella riktlinjer följs upp? Finns det någon sektion, som inte är på svenska utan bara på engelska?

Svar: Svenska är arbetsspråket internt. Praktiskt taget alla interna dokument produceras på svenska. En stor del av informationen på SLU:s webbplats finns tillgänglig på både svenska och engelska. Information om forskarutbildning finns bara på engelska.

5 a) För er högskola statistik över andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska?

b) Om svaret är ja, vill vi gärna ta del av denna statistik (se adress i följebrevet).

Svar: Vi för ingen sådan statistik. Doktorsavhandlingar och vetenskapliga uppsatser skrivs nästan uteslutande på engelska. Examensarbeten skrivs på båda språken, företrädesvis på svenska. Vi har också en ganska omfattande produktion av faktablad och annan information som berör svenska förhållanden. Dessa skrivs givetvis på svenska.

6. Anser ni att en central instans, exempelvis Högskoleverket, borde infordra statistik från de svenska högskolorna vad gäller andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska och regelbundet sammanställa denna statistik?

Svar: Nej.

7. Hur tolkar ni begreppet parallellspråkighet (d.v.s. två eller flera språk används sida vid sida med varandra, exempelvis svenska och engelska) och hur tillämpar ni i så fall denna parallellspråkighet i praktiken?

Svar: Vi använder inte detta begrepp.

8 a) På vilka nivåer, fakultets-, institutions- eller kursnivå, bestäms det vilket undervisningsspråk som ska användas? Om studenterna önskar undervisning på svenska framför engelska, skall de då garanteras detta?

b) Om en kurs vid er högskola startar med en, eller några utländska studenter, som inte kan svenska, kommer då kursen att ges på enbart engelska i fortsättningen (”vid behov”-engelska), eller anordnar ni i stället två kurser, en på svenska och en på engelska?

Svar: Vår princip är att alla kurser som utannonserats ”på engelska vid behov”  skall ges på engelska om det finns studenter som inte kan svenska. SLU strävar efter att genomföra en hög andel kurser på avancerad nivå på engelska för att stimulera internationella utbyten.

9. Vilka språkkrav ställs på undervisande personal? Kräver ni att all undervisande personal ska behärska både svenska och engelska? Anställer ni utländska lärare, som bara kan engelska eller ett annat främmande språk? Hur lång tid har dessa på sig att lära sig svenska? Vilken relevans har språkkrav i samband med a) befordring och b) vid lönesättning?

Svar: Förmågan att uttrycka sig skriftligt och muntligt är givetvis grundläggande för alla lärare. Vi räknar med att alla lärare skall kunna undervisa på engelska men har inga formella språkkrav. Vi har anställt flera lärare som talar engelska men inte svenska och har inga förväntningar på att dessa skall lära sig svenska. Språkkrav har ingen relevans i samband med befordran eller lönesättning.

10. Andelen kurslitteratur på engelska tycks fortsätta att öka på svenska högskolor. Anser ni att det vore befogat att subventionera kompendier och kurslitteratur på svenska, särskilt i ämnen där svenskan förlorar terräng? I vilken utsträckning skulle detta kunna ske lokalt? Fordras det en insats på nationell nivå, exempelvis via statliga insatser?

Svar: Vi ser inte något behov av att subventionera kompendier och kurslitteratur på svenska språket. Däremot kan det finnas brist på litteratur som berör svenska förhållanden.

11. Har studenter vid er högskola alltid rätt att examineras på svenska (om inte provet avser kunskaper specifikt i engelska eller andra språk), oberoende av vilket språk, t.ex. engelska, som huvudsakligen använts i undervisningen?

Svar: Examinationen sker huvudsakligen på samma språk som undervisningen.

12. Högskoleförordningen från 1978 (då den trädde i kraft) föreskrev att doktorsavhandlingar skulle vara skrivna på svenska, danska, norska, engelska, franska eller tyska (avhandling om ett språkvetenskapligt ämne kunde vara skriven på ytterligare ett annat språk). Denna bestämmelse tog senare bort och frågan delegerades till respektive lärosäte. Enligt Doktorandspegeln 2003 skrevs 78 procent av alla doktorsavhandlingar på engelska.

Anser ni att varje doktorand har rätt att själv välja forskningsspråk, för publicering och kommunikation inom sitt ämne, givet att forskningsresultaten ska kunna utsättas för vederbörlig granskning? Finns det ett behov av fler nordiska vetenskapliga tidskrifter på svenska, danska och norska?

Svar: Praktiskt taget alla naturvetenskapliga avhandlingar skrivs på engelska. Huvuddelen av avhandlingarna är ju sammanläggningsavhandlingar där ingående artiklar nästan utan undantag skrivs på engelska. Här finns ingen möjlighet att välja annat språk.  I regel skrivs en sammanfattning på svenska. Avhandlingar inom andra områden kan skrivas på svenska, oftast om de rör svenska förhållanden. Mycket få forskare är beredda att publicera högklassig forskning i tidskrifter med annat språk än engelska.

13. I Högskoleförordningen från 1978 infördes en regel att ett ”kortfattat engelskspråkigt referat” skulle tillfogas varje doktorsavhandling. Kravet är numera borttaget, men det är ändå praxis. Vad anser ni om det aktuella förslaget att engelskspråkiga avhandlingar ska förses med en sammanfattning på svenska på 2 – 5 sidor?

Svar: Det är bra med en svensk sammanfattning men den behöver kanske inte vara så lång.

14. Det har föreslagits att man skulle understödja kvalificerade översättningar av avhandlingar på svenska, i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskap, till engelska och eventuellt också andra språk. Hur ställer ni er till detta förslag?

Svar: Det är nog bra men i många fall berör de avhandlingar som skrivs på svenska språket svenska förhållanden så att intresset från en engelskspråkig läsekrets kan vara ganska litet.

15. Anser ni att högskolan skall premiera, eller understödja, att studenter skaffar sig tillräckliga kunskaper i ytterligare ett främmande språk förutom engelska?

Svar: Eftersom många av våra studenter kommer att vara verksamma i miljöer där andra språk än engelska dominerar är det självfallet bra att de kan andra främmande språk än engelska.

16. Vilket inflytande har forskningsråden, direkt eller indirekt, på de språkval som görs vid er högskola? Vad anser ni om den praxis, som vissa forskningsråd utvecklat, nämligen att forskningsansökningar enbart ska skrivas på engelska, även om merparten av forskningsarbetet kommer att ske på svenska?

Svar: Forskningsrådens skäl för att ansökningar skall skrivas på engelska har varit att ansökningarna skall kunna utvärderas av andra forskare än sådana som kan läsa svenska. Vissa forskare hos oss har reagerat mot detta och menat att det är lättare att utrycka komplicerade sammanhang på sitt modersmål än på ett främmande språk och att många ansökningar i själva verket inte granskas internationellt.

17. Det har hävdats att rangordningskriterier (där institutioners och universitets verksamhet rangordnas efter publicerings- och citeringsfrekvenser) kan missgynna vissa typer av publikationer (exempelvis monografier) och publikationer på andra språk än engelska. Om så är fallet, hur skulle då er högskola kunna verka för mer balanserade kriterier så att publicering på svenska eller andra språk, där detta språkval är lämpligt, anses lika meriterande som publicering på engelska? Hur skall i sammanhanget förmågan att förmedla vetenskapliga rön och resultat till det omgivande samhället värderas?

Svar: Bibliografiska data måste alltid hanteras med förstånd. Publicering på svenska är givetvis meriterande inom de vetenskapsområden där publicering på svenska är vanlig. Inom andra områden är publicering på svenska meningslös. Hur förmågan att förmedla vetenskapliga rön och resultat till det omgivande samhället skall värderas i förhållande till vetenskaplig publicering är ett problem men det har inte så mycket med språket att göra som med arten av informationen.

18. Anser ni att det vore önskvärt att det antogs en nationell språkpolitik för högskolan, eller att Högskoleförordningen innehöll mer precisa regler i detta avseende? Eller föredrar ni det nuvarande systemet, som innebär att varje enskild högskola har att utforma en konkret språkpolitik?

Svar: Vi svarar nej på båda frågorna.

Per Jennische

Universitetsledningen kansli

SLU

Box 7070

75007 Uppsala

018-673001

per.jennische@adm.slu.se