Sprakforsvaret
   

Inledning vid Språkvårdssamfundets paneldiskussion i Uppsala den 28/10 2010

Den globala uppvärmningen riskerar att leda till att polarisarna smälter. Detta i sin tur kommer att medföra att havsytan stiger. Vad ska invånarna på låglänta öar i Indiska oceanen eller i Stilla havet göra i den situationen? Ska de fortsätta att odla sina trädgårdar och bekämpa ogräs som vanligt? Eller ska de också försöka att bygga vallar mot havet? Bygger de inte vallar, kommer det överhuvudtaget inte att finnas några trädgårdar kvar på sikt. Ogräsbekämpningen kommer att tillhöra historien.

De senaste decennierna har engelskan sköljt över det svenska språket. De viktigaste domänförlusterna har skett inom den högre utbildningen, där andelen avhandlingar på engelska idag uppgår till c:a 90 procent och andelen kurser på master- och magisternivå till två tredjedelar ges på engelska. Engelska införs som första undervisningsspråk i allt fler grundskolor och gymnasier. Engelska används som koncernspråk i de flesta svenska storföretag. Användningen av engelska i reklamen ökar konstant, trots att vetenskapliga undersökningar visar att konsumenterna föredrar att tilltalas på sitt förstaspråk. En ettårig undersökning som Språkförsvaret gjorde 2006 visade att 80 procent av långfilmerna i svenska tv-kanaler var engelskspråkiga, 14 procent svenskspråkiga och 6 procent kom från världens övriga 6000 språk. Sverige är fortfarande sämst i klassen tillsammans med Danmark och Finland vad gäller användningen av sitt eget huvudspråk inom EU.

Det är alltså viktigt att bygga en vall mot engelskan, d.v.s. inrikta sig på statusvård för att förhindra ytterligare domänförluster för svenskans vidkommande. Språklagen ingår i denna vall. Redan den intensiva språkdiskussion, som fördes fr.o.m. 2005 och som fokuserade på behovet av en språklag, höjde den språkliga medvetenheten i Sverige. Nu representerar språklagen dock snarast en minsta gemensam nämnare; annars skulle den knappast ha antagits enhälligt av riksdagen.

Dessutom har språklagen vissa brister. Den är enbart en skyldighetslag för myndigheterna i stället för en kombinerad rättighets- och skyldighetslag med fokus på den enskilde medborgarens rättigheter. Den har en begränsad räckvidd; den är tvingande enbart vad gäller kärnområdet, d.v.s. i fråga om protokoll, beslut, föreskrifter och andra dokument av liknande karaktär. T.o.m. regeringens engelskspråkiga e-postadresser faller egentligen utanför kärnområdet, enligt JO.

Även om Språkförsvaret anser att statusvården måste prioriteras, betyder detta inte att vi anser språkvård är oviktigt. Sverige har redan en förhållandevis välutvecklad språkvård med myndigheter, institutioner och föreningar som Språkrådet, Svenska Akademien, Språkvårdssamfundet liksom en rad terminologigrupper. Det är viktigt att detta arbete fortsätter, medan vallen byggs.

Dessutom är frågan var gränsen mellan statusvård och språkvård går. Språkförsvaret menar att namngivning av myndigheter, företag, projekt, arrangemang etc. på engelska i stället för på svenska är en statusfråga, inte en språkvårdsfråga. Byte av språk i dessa sammanhang signalerar alltid att engelskan har högre status än svenskan och markerar ”globalisering” och modernitet. Det var därför som Språkförsvaret JO-anmälde beteckningar som Stockholm Business Region, Stockholm Visitors Board, Luftfartsverkets ”airport” liksom kommunala engelskspråkiga slagord.

Språkförsvaret försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. I begreppet mångspråkighet innefattas inte bara det önskvärda i kunskaper i stora främmande språk utan också stöd till minoritetsspråk och hemspråk.

Det är viktigt att göra språkkampen i Sverige till en angelägenhet för gemene man. Det går inte att stå vid sidan om och nöja sig med att beskriva utvecklingen; då har man redan missat tåget. Det är också viktigt att våga gå i närkamp med dem som driver på anglifieringsprocessen; det är alltid fråga om livs levande människor. Det är därför som Språkförsvaret alltid offentliggör sina brevväxlingar med myndigheter och företag. Det betyder att vår kritik blir sökbar på Internet och så att säga ”förföljer syndarna”. Språkförsvaret må vara en mus, men ibland hörs det när vi ryter.

Varje språk har ett egenvärde. Svenska språket ligger mig speciellt varmt om hjärtat, eftersom det råkar vara mitt modersmål. Svenskan är dock inte förmer än något annat språk och kan – lika lite som engelskan - utföra några gärningar.

Det är omöjligt att sia om svenska språkets framtid, men vi ska akta oss för att tro att dess överlevnad är självklar. 

Per-Åke Lindblom