Sprakforsvaret
   

Det är väl inte nödvändigt!

Som värmlänning, med många år i förskingringen, vill jag gärna göra min röst hörd i frågan om eventuellt byte av namn på Värmlandsoperan. Frågan är varför både operaledningen och styrelsen vill byta namn? Jo, fånigt nog sägs  motivet vara att ”tydliggöra varumärket”.

Är man i Värmland så okunnig om att Wermlandsoperan faktiskt är så välkänd i musikkretsar i vårt avlånga land att operavänner åker till Karlstad både enskilt och i grupp för att besöka någon av de kritikerrosade föreställningar som ges där? Ska man mot denna bakgrund slakta ett befintligt starkt varumärke som vid sidan av den rent konstnärliga även har en kommersiell dimension? 

Kultur är inte bara något som göms respektive visas i ett förstklassigt länsmuseum eller finns företrädd i ett välförsett stadsbibliotek. Användningen av vårt språk är också kultur. Värmland är de stora författarnas hembygd och de använde sitt hemlands språk. Den anglisering som svenskan tyvärr drabbas av och som ”Vermland Opera” nu är ett prov på, ska inte tillåtas i en urgammal kulturbygd.

Både Gustav Fröding och Nils Ferlin skrev en hel del om högfärd, fåfänga och försök att göra sig märkvärdig. De som medverkat till beslutet om att nivellera Wermlandsoperan till ”Vermland Opera” ska vara glada att slippa höra  de sarkasmer som de förmodligen skulle bli bjudna på. Men med ett kulturpräglat beslutsunderlag på sammanträdesbordet är jag övertygad om att styrelsen - som redan visat engagemang och god vilja men olyckligsvis nu hoppat i galen tunna – får möjlighet att ändra ett felaktigt beslut. Hur man sedan hanterat utgifterna överlåter jag till de redan hårt drabbade skattebetalarna i Värmland att skriva rödhett om...

Åke Gunnarson  

(Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen 5/1 2011 – här med författarens tillåtelse)