Sprakforsvaret
   

Svar till Leif Pagrotsky

Leif Pagrotsky förnekar behovet av en språklag för att skydda svenskan. Han jämför med situationen i Norge och Finland, där språklagar har tillkommit av rättviseskäl och för att garantera minoriteter rätten till sitt språk. Han nämner också länder, som USA och Danmark, som klarar sig bra utan att ha något officiellt språk. I Danmark är dock språksituationen snarlik den i Sverige.

Men Pagrotsky tar inte upp varför vissa länder och regioner har lagstadgat ett eller flera officiella språk och antagit språklagar. Det viktigaste skälet har varit att de har ansett att deras språk varit – eller är – hotade. Det gäller franskan i Frankrike, polskan i Polen, katalanskan i Katalonien och walesiskan i Wales. Svenskan är också hotad – av engelskan. Pagrotsky måste vara blind på båda ögonen, om han inte inser detta. Frågan om hotet om engelskan är helt tabu i ”Bästa språket” och i artikeln ”Svenskan är så stark att den inte behöver försvaras”. Det verkar som om engelskan överhuvudtaget inte existerar i regeringens och Pagrotskys sinnesvärld.

Ett språk dör inte på grund av inlåning av ord från andra språk – det dör i första hand på grund av att det upphör att användas inom allt fler områden, s.k. domänförluster. Detta är fallet med med svenskan på högskolenivå. Redan idag skrivs 78 procent av alla doktorsavhandlingar på engelska och, om regeringen får som den vill, kommer den andelen att öka ytterligare. Det finns fall, där doktorander tvingats begära dispens för att skriva en avhandling på svenska! En allt större andel kurser ges på engelska liksom att andelen svenskspråkig kurslitteratur oavbrutet minskar. Inom den teknisk-naturvetenskapliga sektorn behärskar många studenter idag inte den vetenskapliga terminologin på svenska.

Engelskan rycker också fram som första undervisningsspråk inom grund- och gymnasieskolan, medan kunskaperna i andra främmande språk, främst tyska och franska, försämras. Reklamspråket i Sverige är överfullt, inte av enstaka ord på engelska, utan av hela textsjok på engelska.

Pagrotsky menar att en språklag skulle ha varit tandlös, men det är regeringen som har lagt fram en sådan lag, ”Bästa språket”. Det finns ingenting som hindrar att en språklag, som den franska, polska och katalanska, innefattar en katalog med klart utpekade rättigheter och skyldigheter och t.o.m. innehåller sanktioner. På högskolan måste till exempel svenska studenter garanteras rätten att undervisas liksom rätten att skriva examensarbeten och avhandlingar på sitt eget språk. Alla myndigheter, liksom företag, där den svenska staten har ägarintressen, måste tillhandahålla samhällsinformation på svenska. Alla innehållsdeklarationer, bruksanvisningar och manualer måste finnas på svenska. Detta ska inte vara några ”mål” – utan tvingande. Det handlar inte om att förbjuda AstraZeneca att använda engelska som koncernspråk. Det handlar heller inte om – och här tar Pagrotsky priset! – att ”inte tillåta svenska studenter att kommunicera med omvärlden”. Problemet idag är ju att de flesta svenska studenter idag bara kan kommunicera med omvärlden på svenska och engelska, och inte längre på tyska, franska och spanska!

Språkvård i all ära – varje slags språkvårdande myndighet kommer per definition att ligga steget efter när det gäller engelskans frammarsch. Språkvårdande myndigheter har till uppgift att vårda språket och hitta lämpliga ersättningsord på svenska. Men det område, som dessa språkvårdande myndigheter är satta att förvalta, minskar oavbrutet. Om havsytan stiger, kommer låglänta öar sakta men säkert sättas under vatten.

Pagrotsky frågar till slut vad som egentligen får människor att tro att Strindbergs och Lagerlöfs ädla språk behöver försvaras. Den frågan har regeringen och UD redan besvarat i EU-sammanhang, där den enbart har använt 10 procent av den tilldelade översättnings- och tolkningsbudgeten till avsett ändamål, medan 60 procent har använts till resor och resten har gått tillbaka till EU. Sverige är tveklöst sämst i klassen!

Per-Åke Lindblom

Språkförsvaret

20/12 2005

(Inskickad till Svenska Dagbladet samma dag - ej publicerad)

Åter till "Bara på Språkförsvaret"