 |
Är svenska fortfarande huvudspråk på Sveriges Lantbruksuniversitet?Till Rektor, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 20 april 2006 Är svenska fortfarande huvudspråk på Sveriges Lantbruksuniversitet? Jag vill allvarligt ställa frågan hur Sveriges Lantbruksuniversitet förhåller sig till svenska som undervisningsspråk i sin allmänna policy, efter att ha fått ta del av flera brev från olika studerande vad gäller ett plötsligt skifte till engelska under grundutbildningen. En av de studerande har fått följande svar från informationsavdelningen på SLU (Pernilla Björk) om varför engelska plötsligt används generellt i undervisningen, trots att det bara handlar om några procent av det totala antalet elever på en kurs eller i en årskurs som inte behärskar svenska: "Frågan är inte unik för SLU, samma regler gäller vid alla universitet och högskolor. Universitet och högskolor är en internationell miljö. Om det kommer utbytesstudenter så sker undervisningen på engelska. Och det kan ju också hända att vissa professorer och vissa lärare som har vissa kurser också är engelsktalande. Och det uppstår problem. Den frågan hoppas jag att du diskuterar vidare inom kåren och på institutionen." Detta svar illustrerar väl var orimligheterna uppstår. Här finns ju ingen seriös diskussion om följderna av detta beslut om språkbyte, om läraren är svenskspråkig och det stora flertalet studenter likaså. För detta språkbyte får majoriteten av studenterna på kursen/inom årskursen betala ett mycket högt pris. Sunda förnuftet - och mycken forskning - och säger att man lär sig sämre, långsammare och med större ansträngning på ett annat språk än modersmålet. Om t.ex 2 av 60 studerande på en kurs medför att undervisningspråket blir ett annat än det som övriga 58 deltagare - eller kanske alla, inkl läraren! - har som modersmål, då är priset för internationaliseringen mycket högt och språkpolicyn inte alls genomtänkt. Att byta språk för något så avancerat som högre studier är sannerligen inte som att byta skjorta. Eftersom SLU i ovanstående svar utgår ifrån att språkbytesförfarandet är en allmän regel i Sverige, "alla universitet och högskolor", måste man ha rätt att ställa frågor om följderna av policyn på lång sikt. (För övrigt har många högskolor löst denna problematik mycket smidigare.) Vad händer om man som SLU har en allmän princip om att ett par procent av eleverna alltid skall få avgöra undervisningsspråket? Om denna princip alltid får råda kommer svenskan att dö ut på sikt, helt enkelt därför att den slutar förnyas av bl.a. nya forskningsrön. * Man kommer alltid att vara tvungen att använda engelskspråkiga läromedel, och det blir olönsamt att ge ut svenskspråkiga böcker. * Svenskspråkiga, mycket kunniga författare inom fackämnen, kommer knappast att skriva det de kan, på bästa vis. * Majoriteten elever kommer inte att förstå sina ämnen på optimalt sätt. * Den svenskspråkige läraren kommer inte att komma till sin rätt och därmed framstå som sämre, engelskspråkiga som bättre. * Undervisningen kommer att få kraftigt minskad interaktion mellan lärare och elever (även de gäststuderande kommer att lida av det). * Begreppsapparaten inom ämnet kommer på sikt att försvinna på svenska, för att ingen använder den. * Nya begrepp kommer aldrig att kunna uttryckas på svenska, inte heller på lägre nivåer. Allt detta rimmar mycket illa med riksdagsbeslutet den 7 december 2005 om att svenska är huvudspråk i Sverige. Det åtagande som SLU / svenska universitet gör för gäststuderande måste kunna ordnas på annat sätt, för detta är en i längden absurd politik, såvida det inte föreligger ett tydligt beslut om att på sikt överge svenskan på alla nivåer. * Vem/vilka har fattat beslutet att undervisningen skall ske på engelska? * Vilka skäl fanns för beslutet? Beaktades alla skäl för/emot? * När fattade man beslutet? * Har man mandat för detta i det organ som beslutat detta? * Har alla berörda parter fått yttra sig? * Har SLU över huvud taget rätt att besluta om en sådan policy? * Hur stämmer en sådan policy överens med likabehandlingsprincipen i utbildning? * Vilken policy har Högskoleverket i frågorna? Dessa frågor är i högsta grad av principiell natur. SLU är till stor del en statlig finansierad institution som också har ett ansvar för svenskans utveckling inom de egna forskningsområdena. Förhoppningsvis har SLU:s ogenomtänkta språkpolicy enbart med pengar att göra. Då kan man ju ändra på det, och inte med en tanke på den prestige ett totalt språkbyte till engelska på sikt kan ge. En sådan inställning skall i så fall klart deklareras. Det farliga för svenskan är just att engelskan redan har en sådan prestige och sådan "skjuts" i samhället (och inte andra språk) att man bör analysera frågorna noga innan man släpper in den före svenskan. Detta ser jag själv varje dag som gymnasielärare. I utbytessammanhang med andra länder är det ju heller aldrig så att våra gäststudenter där kan tvinga en hel klass inklusive lärare att byta språk. Reglerna är asymmetriska! SLU måste lösa de problem som uppstår för svenskspråkiga elever (och lärare!) på ett smidigare sätt än att 95% skall behöva byta språk! Det räcker inte med att ange i kurskatalogen att kursen kan komma att ges på engelska, om hela ramen för språkbytet är orimlig. Man kan visst vara internationell och hålla på sitt eget språk, det förstår man i andra länder, och bygga på parallellspråkighet, där det behövs. Det måste vara en rättighet för svenskspråkiga studerande i Sverige att välja sitt bästa språk för högskolestudier, även för magisterstudier eller högre. Olle Käll, lärare i svenska, tyska och engelska Myggdansvägen 4C 802 64 Gävle Tel: 026 - 65 91 88 E-post: olle.kall@swipnet.se
|
|
|
|