 |
|
Olle Käll Gävle den 30 augusti 2005 Myggdansvägen 4C 802 64 Gävle Tel: 026 – 65 91 88 E-post: olle.kall@swipnet.se Till ledamoten i Kulturutskottet Inför behandlingen av betänkandet "Mål i mun" Jag skriver till er för att jag på senare år i min egenskap av lärare i svenska (och engelska) finner det mycket oroande att så många gymnasieskolor, och t.o.m. grundskolor gått över till engelska som undervisningspråk. Detta har skett i det tysta utan att någon egentligen överblickat den snabba utvecklingen av "språkbytet" för många elever i Sverige. Det allra värsta är att det skett utan att någon djupare analys eller forskning stödjer att detta skulle vara väl använda resurser för det svenska samhället. Snarare pekar forskningen på att svenskan för dessa elever blir "tunnare" i högre grad än att engelskan för samma elever förbättras. Vi får ungdomar som riskerar att förlora delar av sitt modersmål genom att de inte i normal omfattning får tillfälle att utveckla svenskan och sitt tänkande genom diskussioner i skolan. Detta skulle inte kunnat hända utan en tydligare, klok reglering av språkförhållandena. En klok behandling av "Mål i mun"-utredningen borde leda till att svenskan slås fast som Sveriges officiella språk/huvudspråk/samhällsbärande språk, vad man nu vill komma att kalla det, och att vi därmed visar att vi vill slå vakt om huvudspråket i Sverige. Med en klok lagstiftning bör man reglera hur mycket man med offentliga medel får finansiera engelskan i landet, ett språk som på flera nivåer hotar att utarma svenskan. I skolan är det särskilt allvarligt eftersom det här handlar om det uppväxande släktet. Man måste vara medveten om att språkbytesprocesser, i detta fall från svenskan till engelskan, alltid börjar med den yngre generationen. Att bara låta utvecklingen ha sin gång med någon sorts språkens "marknadsfilosofi" att största och starkaste språk må vinna är en alldeles för stor insats i detta fall. Modersmål, i detta fall svenskan, är ingen handelsvara. Jag vill också skicka med något som enligt min mening tydligt visar på behovet av att slå fast svenskan som officiellt språk. Det råder en förskräckande förvirring om på vilket språk svensk myndighetsutövning kan ske. I Gävle har just tillsatts en rektor vid "Engelska skolan", en grundskola med vanliga svenskspråkiga elever och kommunal skolpeng, som inte alls behärskar svenska, trots Skollagens alla krav på en rektors utåtriktade kontakter. Jag skickar med artikeln, så får ni döma själva. Enligt det jag kontrollerat om uppgifterna i artikeln ur Gefle Dagblad resp. Arbetarbladet den 12 augusti 2005 stämmer de väl. Det finns, enligt mitt förmenande, ingen anledning att vänta med ett fastslående av svenskans ställning i lag, hur den nu skulle se ut. Personligen tror jag att någon sorts lag skulle sporra till ny kreativitet på svenska igen, i stället för de tendenser som finns om att se engelskan som framtiden med alla nya branscher och svenskan som ”forntiden”/historien. En sådan lag kanske mest uppfattas som symbolik, som flera remissinstanser påpekar (jag har läst remissvaren till betänkandet), men även symbolik är av stor betydelse. När nu Riksdagen beslutat om att nationaldagen är allmän helgdag finns all anledning att också fastslå ett officiellt språk för landet. Frågan har inget att göra med att nedvärdera minoritets- eller invandrarspråken i landet, eftersom den enbart handlar om att skydda den "lilla" svenskan från det globala språket engelskans starka påverkan överallt i samhället. Titta bara på alla de TV-kanaler som erbjuds i samband med digitaliseringen (som vi väl känner har i Gävle). Trots förfrågan går det inte ens att få kanaler från annat än anglosaxiska länder från flertalet kabel-TV-bolag. Trycket från engelskan är massivt, särskilt på de unga. EU-medlemskap och en globalisering av världsekonomin har medfört att läget för svenskan är helt annorlunda än för tio år sedan. Det är dags att vi börjar förstå att svenskan inte är given ens i Sverige och att vi på sikt kan förlora något mycket värdefullt om ni som riksdagsledamöter och lagstiftare inte agerar klokt i denna fråga. Problemet är att en fråga av det här slaget aldrig uppfattas som riktigt akut förrän det är för sent. Gävle den 30 augusti 2005 Olle Käll Myggdansvägen 4C 802 64 Gävle Tel: 026 - 65 91 88 E-post: olle.kall@gavle.se
|
|
|
|